HCP är en "effekt"

Även om hela vitsen med den här bloggen är att skriva om en resa ned till ett visst hcp (förhoppningsvis), ser jag handikappet mer som ett resultat, eller som en effekt, av bra spel, snarare än ett mål i sig självt. Det är egentligen meningslöst att sätta upp handikapp-mål, framför allt under korta tidsperioder. Ok att man kan sätta upp sådana mål för säsongen, men golf är ett spel som är näst intill omöjligt att förutsäga.

Visst, man kan, efter att ha spelat länge, känna att man befinner sig i ett bra läge under en viss period, och kan då vara ganska säker på att man kommer att spela bra. Ofta håller det i sig i några veckor, i alla fall för mig, men det går ändå inte att sätta upp hcp-mål, framför allt inte mål på enskilda rundor eller tävlingar.

Det är bättre, tycker jag, att sätta upp andra mål som leder till att man spelar bättre, och då kommer ett lägre hcp liksom naturligt, av sig självt. Jag tror många, framför allt unga spelare, hindras av för mycket tankar på vilket hcp de har, istället för att fokusera på enskilda mål och lyckas med dem, t.ex. att sänka puttgenomsnittet med 2 eller 3 slag, att höja procenten chip-enputt, eller liknande mål.

Eftersom jag i mitt övriga liv jobbar med statistik och forskning, är mätbarhet jätteviktigt för mig. Om det inte går att mäta, så finns det inte. :)

Och egentligen är hcp-strukturen som den är konstruerad lite missvisande. Man har ett hcp i "nuet", som kan ändras rätt drastiskt med en runda som ger 40-41 poäng, som kommer när man minst anar det. Jag tycker egentligen att systemet i USA är bättre, med ett flytande genomsnitt på de senaste rundorna.

Hur som helst, genom att se ett sänkt hcp som en effekt, eller ett resultat, av att man blir bättre på vissa delar av spelet (genom träning som man mäter noga), tror jag man sänker sig snabbare, än att bara gå och harva runda efter runda med kompisarna för att försöka sänka sig.