Den fria svingen

När jag spelar som bäst golf har jag slag som känns "fria". Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det på något annat sätt än så, men den där friheten grundar sig helt och hållet i greppet. När greppet är perfekt (för mig), behöver jag inte anstränga mig överhuvudtaget för att få fart i klubban, allt går av sig själv, och jag får rena bollträffar.

Nu var det ett tag sen jag verkligen svingade "fritt", varje slag, och det är en sån sak jag jobbar med, både mentalt och rent teknikmässigt. Det finns där ett par gånger varje runda senaste tiden (förra året hade jag det nästan aldrig...), och egentligen är det ganska enkelt, ju mer jag tränar och spelar, ju mer naturligt kommer mitt "sanna" grepp och därmed den fria svingen. När jag spelar för lite, "finns det inte" helt enkelt, och jag börjar spänna mig, ändra om i greppet, saker och ting känns onaturliga.

Ben Hogan skrev vid något tillfälle att man kan se en golfares nivå på greppet, i greppet ligger timmar och åter timmar av träning, och det ligger en hel del i det. Det finns något riktig vackert i ett grepp som sitter som gjutet.